<3
Ni vet när man fastnar på youtube, bländrandes runt bland musikvideos, eller är det bara jag? Whatever. Ramlade förbi I need your love med Calvin Harris, gammal goding. När den kom ut satt jag säkert och lyssnade på den och tänkte på något kvart i tre ragg som man förväxlade med känslor och pirr i magen. Nu får jag bara en människa i huvudet. Min fina man. Oj vad jag har varit arg, och ledsen. Oj vad du har varit arg och ledsen. Jag trodde aldrig att vi skulle bli något permanent. Jag tror det är pga allt trassel som vi står här idag, med en kärlek som inte riktigt kan beskrivas. Ingen kärlek är den andra lik, men jag vill inte ha någon annan än vår. Jag vill aldrig lägga mig i sängen och kolla någon annan i ögonen. Vill aldrig pussa någon annan hejdå på morgonen, vill aldrig tjaffsa med någon annan om små obetydliga saker. Du är min person, min person som gör mig oerhört lycklig, min person som känner mig innan och utantill, som känner mig bättre än vad jag själv gör. Min person vars famn får mig att känna mig så trygg, min person som får mig att känna att dygnets timmar inte räcker till. Min person, som jag under alla omständigheter, längtar till. Min person som gör allting roligare, oavsett vad det egentligen är vi gör. Min person vars ansikte, kropp, och röst är vad som får mig att känna mig hemma, oavsett vart vi är. Min person vars kärlek är något jag aldrig upplevt innan. Min person. Min person vars jag älskar oavsett hur arg, ledsen, eller besviken jag är, av varenda del utav mig.