En tid i livet
Jag vet inte hur många olika bloggar jag har öppna just nu, antingen så har jag inte tyckt om bloggportalen, eller glömt bort lösenord osv. Men det är något speciellt med att blogga, inte för att få många som läser, utan för att sätta sig ner och bara skriva. Oavsett om det handlar om ens känslor för stunden eller en tråkig dag mitt i livet. Jag saknar nog att skriva på daglig basis bara. Skriva har alltid varit mitt sätt koppla av för ett tag. Mitt sätt att signa ut, och komma tillbaka med mer energi. Och nu när jag börjat plugga på folkhögskola, så var en dator mer eller mindre ett krav, så jag och min pojkvän hittade en igår kväll som vi åkte till Uppsala och hämtade på Elgiganten idag.Då vi använder oss utav Google och alla deras olika appar i skolan så valde jag (vi) en chromebook, tydligen den ultimata pluggdatorn.Väldigt nöjd. Min bästa gubbis som ville köra dessa timmar för att jag skulle få en dator som jag ville ha. <3
Jag började skolan i Onsdags, vi har egentligen haft ganska slappa dagar, lära känna klassen (vilket känns onödigt då vi ändå kommer delas upp tillsammans med dom två andra allmäna linjen - deltagarna.) Läser alltså en allmän linje, för att få fullständigt gymnasiebetyg för att sedan kunna läsa vidare och att långt fram, efter många års studerande, bli socinom. Sen jag hamnade i mitt första fosterhem har jag alltid sagt att jag ska bli en "cool soctant" en dag, då dom jag alltid haft har varit gamla, gnälliga äldre kvinnor. Nu är jag en bit på vägen, vilket känns bra. Men om jag känner mig själv rätt kommer mina tankar och idéer om vad jag vill läsa senare ändras x antal gånger. Då jag iprincip missade hela gymnasieupplevelsen så ser jag framemot detta. Just nu gillar jag dessa timmar jag får pendla, och sitta i ett klassrum, anteckna och lära mig. Krypa upp framför datorn en regnig kväll och plugga. Får se om jag känner likadant när några terminer passerat :-)
Killarna här hemma sover sen längesen, jag borde också krypa ner, för imorgon ska vi till pojkvännens pappas landställe. Plus att jag är helt slut efter dessa tre dagar. Jag har varit hemma väldigt länge, först sjukskriven, och sen har det varit mycket velande om vad jag ville göra, jobba eller studera. Så pendlandet och att missa sin förmiddagstupplur knäcker mig helt. Men man kommer nog snart in det. Håller tummarna för det denna gång iallafall. Får skaffa mig en liten cheerleading squad att vända mig till när motivationen brister, någon frivillig?